Bilder från åren 1990-1999
Under dessa år lämnade jag i princip den svartvita grafiken och började måla i olja, akvarell och gjorde även att antal serigrafier (screentryck) i färg. I början av decenniet hamnade jag efter en dålig recension i ett slags uppgivet tillstånd då jag inte visste vart jag skulle ta vägen med mina bilder. Hade hållt på ett tag med naturalistiska kompositioner med pinnar, löv, växtdelar och liknande. Under detta uppgivna tillstånd var jag nära att lägga av med konsten, men i stället blev det en slags förlösare. – Jag tänkte att om jag nu ändå skall lägga av kan jag ju i stället måla precis vad jag vill.
Jag hade en utställning inplanerad på Galleri Majnabbe, våren 1993 och ett halvår dessförinnan började jag istället måla abstrakta bilder och de bara forsade fram ur mig. På sex månader målade jag ihop en helt ny utställning med bilder som jag innan dess inte visat någon. Det var en uppdämd längtan efter en annan bildvärld som plötsligt släpptes fram och jag blev nästan själv förvånad över vad som kom fram.
Jag var nervös för jag hade ingen aning om hur dessa bilder skulle tas emot. Bara någon vecka senare fick jag en recension i Göteborgs-Posten (det var inte lika ovanligt då) skriven av konstnären Lennart Didoff och den recensionen fick mig att tro att jag var på väg åt rätt håll. (Läs recensionen här)
Jag skulle nog vilja säga att jag efter den utställningen i princip fortsatt på den inslagna vägen. Att våga lita på min intuition och bara följa min längtan efter en egen bildvärld och färgskala.
Jag fick flera stipendier under dessa år vilket innebar att jag kunde jobba mycket mer i ateljén. Fick Göteborgs Stad kulturstipendium 1993 och ett tvåårigt arbetsstipendium från Bildkonstnärsfonden, 1994-95. Troligen är 1990-talet mitt mest produktiva decennium.
Hade 12 separatutställningar i bland annat Göteborg, Halmstad, Varberg och Arvika. Medverkade på Grafiktriennalen i Göteborg, 1991 och än en gång på Liljevalchs Vårsalong, 1995.
