Digigrafi

Digitala konstbilder

 

1993 fick jag en möjlighet att gå en utbildning i digital bildhantering för konstnärer i Göteborg. Jag kan nog säga att jag ganska direkt fann mig hemma i den digitala världen och med dess alla möjligheter och började snart använda datorn som redskap för bildskapande.

 

Problemet då var; hur få ut bilden ur datorn? Att presentera sin bild på Internet eller visa den på bildskärmen var ju inga problem, men att visa den på ett mer traditionellt sätt inom glas och ram var svårare. Inte på grund av att skrivarna inte hade tillräckligt bra utskriftskvalitet, utan för bläckets dåliga hållbarhet. En ny utskrift kunde se hur bra ut som helst, men efter en vecka i solljus fanns inget kvar av de ursprungliga färgerna.

 

Det dröjde att antal år innan de första så kallade pigmentbläcken dök upp på marknaden, bläck som inte blektes, och som i laboratorietester visat sig hålla hög färg- och ljusäkthet (idag finns sådana pigmentbläck från olika tillverkare som garanterar upp till flera hundra års färg- och ljusäkthet). I och med detta kunde jag med gott samvete göra utskrifter av mina bilder, signera dom och ställa ut dom till försäljning.

 

Hur benämna teniken?

 

När jag började visa mina digitala bilder/utskrifter hade jag svårt för att hitta en lämplig benämning på tekniken. Bland konstnärer har en mängd olika benämningar använts, till exempel: Digital bild, Datagrafik, Datorgenererad bild. Inget av dessa kändes relevant för mig.

 

Jag hade ju arbetat många år med traditionella grafiska tekniker som litografi, etsning och serigrafi. Litografi, som ursprungligen utfördes på sten, kommer av grekiskans Lithos=sten. Serigrafi, (samma teknik som Silkscreen) kommer av grekiskans ord "seri" för silke, eftersom den tidigaste väv man använde i tryckramarna var gjord av silke. Som en konsekvens av detta, hur man tidigare benämnt grafiska tekniker utifrån materialet man använde, ville jag hitta en benämning som passade in i denna tradition. Det första dök upp i mitt huvud var Digigrafi, som dels placerar in tekniken i ett sammanhang av reproducerande tekniker med slutändelsen -grafi och dels berättar om vilket medium bilden är skapad i, digi, som förkortning av digital.

 

År 2000 började jag benämna mina utskrivna digitala bilder Digigrafier.

 

Drunkna i möjligheter?

 

Att arbeta med bilder digitalt erbjuder ett nästa oändligt antal möjligheter att förändra färger, former, och uttryck och det är därför lätt att drunkna i alla dessa val man har. Fördelen för mig var att jag redan då i många år arbetat med att måla och göra grafiska konstbilder och jag hade därför en idé om vad och vart jag ville med mina bilder.

 

Att bara göra helt nya bilderi datorn var inget särskilt lockande alternativ då jag tyckte att de blev väldigt själlösa i uttrycket. Jag valde då att scanna in mina målningar och fotografier och återanvände detaljer och delar till att skapa nya digitala bilder. På så sätt fick jag med uttryck och känsla från de analoga bilderna. Jag bearbetade, klippte och klistrade, flyttade runt och testade varianter. Det kunde vara mer tidskrävande än om jag satt och målade en bild att få till något som jag kände mig nöjd med.

 

Skepsis

 

Som alltid när nya tekniker kommer och konstnärer börjar arbeta med dom finns det alltid några som ifrågasätter om det kan vara "riktig konst". Det är väl bara att trycka på en knapp så är bilden gjord?

 

Jag är övertygad om att hade datorer funnits på Picassos tid så hade han använt sig av det verktyget.

 

För mig har bilder relevans om det finns en själ, substans eller ett starkt personligt uttryck i dom och som har ambition att förmedla något till betraktaren. Då spelar det ingen roll vilken teknik bilden är skapad i.

 

 

Jan Peter Dahlqvist, oktober 2017

 

Blåtunga, digigrafi, 1997, 15,5 x 25 cm, 50 ex.

Aptit, digigrafi, 1999, 40 x 32 cm, 75 ex.

Gräns, digigrafi, 2003, 28 x 13 cm, 50 ex.

Copyright © Jan Peter Dahlqvist/Bildupphovsrätt, 2017

Följ mig på Instagram - Follow me at Instagram